IDEALETS NORBERG
Mitt i allt elände med lågkonjuktur och arbetslöshet tycker jag att kan vi ställa oss frågan:
Vilket Norberg vill jag egentligen ha för att jag skall vara nöjd och tycka att jag har hamnat i Västmanlands Shangri-la ?
Det viktigaste för mig är att vi alla skall känna en allmän, på gränsen till något som idag kan betecknas som en gammaldags trygghet. Trygghet för mig innebär att jag utan närmare eftertanke kan lämna dörren eller bilen olåst när jag lägger mig. Det skall inte finnas i min tankevärd att någon skulle stjäla av mig !!

Men jag är ju uppvuxen i ett litet brukssamhälle där alla tog ansvar för alla och vi var som en stor fanmilj. Norberg är större men tanken borde ju vara densamma.
Det som egentligen är konstigt är att det inte är så länge sedan som obekymrat varken låste dörr eller bil – vi litade på varanda. Kalla oss oskuldsfulla men var det inte skönt...
Samhället var öppet och trygg, vi kände alla och om de fanns någon ny så såg vi minsann till att införliva personen i den gemenskapen.. Det föreföll i princip otänkbart att någon skulle bli bestulen och hände det så engagerade sig hela byn i jakten på den skyldige.
Ett lika viktigt område är att jag tycker att alla skall känna sig betydelsefulla i det samhälle vi lever i, oavsett vad vilken roll vi har. Tänk om alla kunde känna sig stolta över vår roll i Norberg och det vi gör för Norberg är likställt oavsett insats.
I ett sådant samhälle tror jag inte att det skulle vara några problem att rekrytera talesmäm eller kvinnor, det som i daglig tal kallas politiker.För att uppnå det krävs att vi inte rangordnar vilken betydelse vi har utan ger alla samma samhälle som jag längtar till och det kan väl inte krävas så mycket för att återfå det, det främsta är väl att alla tar ett gemensamt ansvar för att vi skall vara trygga.